Specialarbete, 15 hpLSV 410, svenska for blivande lärare specialisering 2Vt 2012Handledare: Barbro Wallgren Hemlin och Ingegerd Enström.

SammandragUndersökningen behandlar hur inlärare i svenska som andraspråk, svas, uppfattar preteritum som omfattar nu-situationer. Långt ifrån att vara marginella, felaktiga uttryck, är bruket av detta idiomatiskt och har specifika syften och funktioner, fastän dessa kan vara diffusa och svårinringade.En enkät genomfördes bland gymnasieelever med svas-undervisning respektive modersmålssvenska, sv1, där eleverna fick bedöma tio meningar där verben i preteritum omfattar nu-situationer. Konstruktionen ansågs av informanterna som användbar, vardaglig och talspråklig, särskilt av svas-eleverna. Huvudsakligen ansågs studiens meningar som dålig svenska, men frekvensen av elever som ansåg dem felaktiga var högre bland svas-eleverna, vilka ändå använder liknande meningar.Svas-inlärarna uppvisade en större osäkerhet kring bruket jämfört med svenska1-gruppen, men bara delvis genom underanvändning. Osäkerheten rör snarare känslan för huruvida uttryckssättet är korrekt eller inte..

SammandragUndersökningen behandlar hur inlärare i svenska som andraspråk, svas, uppfattar preteritum som omfattar nu-situationer. Långt ifrån att vara marginella, felaktiga uttryck, är bruket av detta idiomatiskt och har specifika syften och funktioner, fastän dessa kan vara diffusa och svårinringade.En enkät genomfördes bland gymnasieelever med svas-undervisning respektive modersmålssvenska, sv1, där eleverna fick bedöma tio meningar där verben i preteritum omfattar nu-situationer. Konstruktionen ansågs av informanterna som användbar, vardaglig och talspråklig, särskilt av svas-eleverna. Huvudsakligen ansågs studiens meningar som dålig svenska, men frekvensen av elever som ansåg dem felaktiga var högre bland svas-eleverna, vilka ändå använder liknande meningar.Svas-inlärarna uppvisade en större osäkerhet kring bruket jämfört med svenska1-gruppen, men bara delvis genom underanvändning. Osäkerheten rör snarare känslan för huruvida uttryckssättet är korrekt eller inte..

Hjälpverb tillhör de vanligaste orden i språket och syftet med denna undersökning är att beskriva andraspråksinlärarens användning av modala och futurumbildande hjälpverb. Användningen undersöks på två olika språkliga nivåer, senare delen av nybörjarnivå och avancerad nivå. Materialet för undersökningen är resonerande text, som använts vid examination. Hjälpverben excerperades och en kvantitativ jämförande studie gjordes mellan de två nivåerna. Därefter gjordes en djupgående analys av användningen av några hjälpverb.

Syftet med arbetet var att vid realiserandet av ett nyskrivet verk för sologitarr, kunna beskriva vilka förändringar som gjorts i förhållande till manuskriptet och vad som motiverat förändringen.I samarbete med kompositören Jörgen Häll har ett verk för sologitarr skapats. Processen inleddes med att jag tagit fram material till Jörgen i syfte att inspirera till komponerandet, utan att uppmuntra till att komponera idiomatiskt. Så snart Jörgen hade komponerat någonting gick vi igenom det tillsammans och jag spelade in det. Den konstnärliga processen började med att Jörgen komponerade ett antal korta utkast med olika karaktär för att få en uppfattning om hur instrumentet svarar till musiken då jag spelar den. Efter det komponerade han det slutgiltiga gitarrverket.Realiserandet av musiken visade sig till stor del handla om att hitta rätt fingersättning utifrån önskad interpretation av verket, snarare än ren omkomponering/tonförändring.Resultatet av arbetet blev musik av Jörgen Häll för gitarr, där jag i uppsatsen presenterat och motiverat de fingersättningar och förändringar vi kommit överens om, samt inspelningar av allt komponerat material..

SammandragUndersökningen behandlar hur inlärare i svenska som andraspråk, svas, uppfattar preteritum som omfattar nu-situationer. Långt ifrån att vara marginella, felaktiga uttryck, är bruket av detta idiomatiskt och har specifika syften och funktioner, fastän dessa kan vara diffusa och svårinringade.En enkät genomfördes bland gymnasieelever med svas-undervisning respektive modersmålssvenska, sv1, där eleverna fick bedöma tio meningar där verben i preteritum omfattar nu-situationer. Konstruktionen ansågs av informanterna som användbar, vardaglig och talspråklig, särskilt av svas-eleverna. Huvudsakligen ansågs studiens meningar som dålig svenska, men frekvensen av elever som ansåg dem felaktiga var högre bland svas-eleverna, vilka ändå använder liknande meningar.Svas-inlärarna uppvisade en större osäkerhet kring bruket jämfört med svenska1-gruppen, men bara delvis genom underanvändning. Osäkerheten rör snarare känslan för huruvida uttryckssättet är korrekt eller inte..

I uppsatsen undersöks fyra svenska översättningar av Shakespeares King Lear vad gäller hur de behandlar kulturspecifika uttryck och viktiga stildrag hos originalet, som ordlekar, sammansättningar och blankvers.Den centrala frågeställningen är vilka olika strategier som präglar de fyra översättningarna, om de i första hand är stilistiskt trogna originalet eller om de har anpassats för att lättare kunna förstås av målspråkspubliken. Frågeställningen motiveras av det tidsmässiga avståndet till originalet och av att Shakespeares text innehåller en mängd för renässanspubliken aktuella referenser, som kan vara svåra att förstå för en senare tids publik.Analysen visar att det finns en tydlig skillnad mellan översättarna, i synnerhet mellan Björn Collinders och Britt G. Hallqvist versioner. Medan Hallqvists översättning är tydligt målspråksanpassad och talspråklig i stilen präglas Collinders översättning av stilistiskt originalnära lösningar, skriftspråklighet och arkaismer. Mellan de två ytterligheterna befinner sig Carl August Hagbergs och Jan Ristarps versioner, som å ena sidan har talspråkliga och målspråksanpassade drag, å andra sidan präglas av lexikala och syntaktiska arkaismer.Översättarnas olika val kan förklaras med deras olika syften och ideal.

Spra?kbruk inneha?ller till stor del konventionaliserade spra?kliga mo?nster. Det kan handla om specifika ord, mer eller mindre fasta eller kompositionella flerordsenheter, hela yttranden eller grammatiska strukturer. En god ka?nnedom av dessa spra?kliga mo?nster ho?jer graden av idiomaticitet i spra?kanva?ndningen.